Donnerstag, 29. Oktober 2009

Frische Bergluft

Das vergangene Wochenende stand im Zeichen der Berge. Am Samstag Pärs Tandemflug vom Sasso del Ferro (Laveno) und am Sonntag zog es uns auf den Monte Tamaro.

Dort oben liegt ein toller Spielplatz neben dem anderen. Für jedes Alter ist was dabei.


Für die Kleinen gibt es eine Ritterburg mit Kanone (japp - wir sind ja schließlich in der Schweiz) und für die etwas Größeren eine Sommerrodelbahn. Die ganz Wagemutigen können sich auch mit dem Mountainbike den Berg herunterstürzen, im Hochseilgarten klettern oder Volksmusik im Biergarten genießen.

Wir haben nicht nur die frische (22 Grad!) Bergluft geschnuppert, sondern auch Biologiestudien betrieben. In einem kleinen Teich auf 1800 Metern Höhe schwimmen Kaulquappen in allen Stadien der Verwandlung zum Frosch. Diese waren so zahlreich, dass Kajsa sie sogar mit bloßen Händen fangen konnte. Nach der lilafarbenen Seilbahn war das ihr größtes Glück an diesem Tag.
.

Sonntag, 25. Oktober 2009

Hanggliding

Vi åkte upp för berget i en flygande soptunna...

Det var en riktigt fin dag. Varmt o gött och bra sikt.


Vi betraktar "stupet" och funderar på om det här verkligen var en bra idè.

Här kretsar några andra hangliders över dalen.

Det sista Kajsa sa innan jag gav mig av: "Du måste vara mega-försiktig pappa!"
.
Snart min tur. Inte lika kaxig längre...

Startdags. Det gällde att kuta allt vad man orkade för att få bärkraft i skärmen.

Härligt!

Jag kan enbart rekommendera att prova detta!

Donnerstag, 22. Oktober 2009

Castagnata

Der Oktober ist die Zeit der Kastanien. Hier in Italien findet man vor allem Esskastanien. Diese werden in den Dörfern der Umgebung direkt über einem offenen Feuer geröstet und gegessen. Das ist dann eine Castagnata.

Am vergangenen Sonntag haben wir uns zusammen mit Sanna, Jesper, Mattis, Doris und Christian auf die Suche nach diesen Schätzes des Waldes gemacht. Die Kinder waren begeistert und haben alles untersucht und auch in ihre Taschen gepackt. Bei Kajsa fanden wir zu Hause neben Kastanien in allen Größen, mit und ohne Schale auch noch Blätter, Wurzeln, Tannenzapfen, Gräser und buntes Geschenkband. Sie meinte, dass man das alles bräuchte um zu basteln.


Kalle hat sich das bunte Herbsttreiben lieber von oben angeschaut. Gemütlich, ne.

Donnerstag, 15. Oktober 2009

Meine Schätze

Die 3 kann man doch nur gern haben ...

Montag, 12. Oktober 2009

Koskit

Någon som trampade i något hon inte borde...

Samstag, 10. Oktober 2009

Inte det riktiga Italien - men fint ändå

Det var en lite märklig känsla att rulla in med bilen i Südtirol. Vägarna är hela och fina, trafiken flyter lugnt och det finns skyltar som uppmanar till att blinka i rondellerna. Husen är nymålade och mycket välvårdade. Oitaliensk ordning och reda helt enkelt. När vi sedan kommer in i lägenheten som vi hyrt kommer fler bekräftelser på att allt inte är som i resten av Italien. Fönsterna sluter tätt och drar inte och varmvattnet fungerar precis som det ska. Där står till och med en helt vanlig vanlig kaffekokare av svensk modell. En sådan tar inte en riktig italienare i ens med tång, men jag var nöjd.

Här det mysiga stället om vi bodde på.

När vi frågade lokalbefolkningen (på tyska som dom talar där, inte italienska) om dom känner sig som italienare svarade dom klart nej - dom känner sig som "südtiroler".

Även om trafiken är lugnare här råkade vi faktiskt ut för en liten krasch.

Vi stod vid rödlyset när några feta kor kom lunkande på andra vägbanan. BOM! En kossa gick rakt in i bilen så att backspegeln kröktes och hela bilen gungade.

En viltolycka med bilen stillastående! Hur många har varit med om det?

Men koterrorismen var inte slut i och med det, här jagas jag av två rabiessmittade kossor över en äng.

Nej jag håller inte kameran snett, det lutar så mycket...


På väg hem var det skönt att komma in i det lite ruffiga men charmiga "riktiga" Italien igen för att trycka ner en pizza och en pasta vid Garda-sjöns strand.

Freitag, 9. Oktober 2009

Dolomiten

Das vergangene Wochenende waren wir in den Bergen, genauer gesagt in den Dolomiten. In nur 3 1/2 Stunden Fahrzeit ist man mitten drin - auf 1000 Metern Höhe, am Fuße von Europas größter Hochalm, der Seiser Alm. Bei wunderschönem sonnigen Herbstwetter sind wir gewandert und gewandert und gewandert ...

Kalle hat es genossen, Gras und Erde zu untersuchen, während Kajsa die tollsten Aussichten einfach verschlafen hat.




Aber nach diesem Aufstieg war die kleine Bergziege einfach nur kaputt.


Ein Tipp für alle Kleinkindeltern - hier oben lässt es sich prima auch mit Kinderwagen wandern.


Da Pär bestimmt auch noch etwas zu diesem Wochenende schreiben will, kommen bald noch mehr wunderschönen Aussichten. Ich kann mich daran einfach nicht satt sehen.