Cappuccino alla Nutella

Det är ett café i centrala Varese som kommit på den geniala idèn att smörja in insidan på kaffekoppen ända upp till randen med ett tjockt lager Nutella innan dom fyller på cappuccinon. Alltså mina två favoritlivsmedel i en och samma kopp = Cappuccino alla Nutella. 2009 års kulinariska höjpunkt.

Lillsyrran, jag ska börja träna på att göra den här hemma så att vi kan ta varsin kopp på balkongen när ni kommer och hälsar på, ok?

109 dB

Visst ser hon ut som en helt vanlig, lugn och beskedlig 2-åring? Men Kajsa har ett grymt tryck i lungorna och när hon blir arg kan det bli riktigt högljutt här hemma. Jag har en decibelmätare och roade mig med att mäta hennes vrål efter att vi haft en liten "diskussion". Hon kom upp i sköna 109 dB, alltså mellan en tryckluftshammare och ett sågverk. Bra jobbat tjejen. Kalle toppar blygsamma 93 dB när han inte fått mjölk senaste halvtimmen.

Här kommer en liten lista med exempel på olika decibelnivåer för att man ska förstå varför jag kommer att vara döv inom tre år.

130 dB - jetmotor
120 dB - smärttröskeln för människor
110 dB - tryckluftshammare
109 dB - arg Kajsa
100 dB - sågverk, diskotek
95 dB - pendeltåg
93 dB - hungrig Kalle
90 dB - lastbil
80 dB - personbil

Den som utsätts för långvarigt buller över 85 dB riskerar hörselskador.

Källa: http://www.klassenarbeiten.de/referate/biologie/sinnesorganohr/sinnesorganohr_40.htm
http://www.gcaudio.com/resources/howtos/loudness.html

För mycket kaffe?

Igår hände det något konstigt. Först såg jag ett litet dvärglejon på två ben inne i köket, sedan kom en gigantisk nyckelpiga med prinsesskrona instudsande. Jag håller visst på att bli galen. Kanske dricker jag för mycket kaffe. Eller för lite.

Hursomhelst, imorgon gäller det att bruka allvar. Då ska vi nämligen till tyska generalkonsulatet i Milano och fixa pass till Kalle. Det blir alltså bara ett tyskt pass till att börja med. Men det måste vi ändra på så att tyskarna inte snor honom till sitt lag till fotbolls-VM 2030.

På passbilden tycker jag att man ser att han ärvt sin pappas tyngd i blicken :)

Ny keps

Tyvärr gillar inte Kajsa sol, iallafall inte när hon sitter i bilen och den lyser henne i ansiktet. Då blir hon riktigt, riktigt grinig och vill att vi ska stänga av solen. Därför köpte vi en keps till henne idag som ska skydda henne mot det "dumma" ljuset. Hon är rätt nöjd med den lösningen, åtminstone ser det ut så på bilden.
.
På Kajsas begäran även hennes nya favoritdanslåt; John ME med Love is my drug: http://www.youtube.com/watch?v=vG2ue5QZbjg

På bonnagårn

Klockan är 09:50 och övriga familjen sover fortfarande. Det är rätt skönt att leva med tre sömntutor, då får man lite lugn och ro dom första morgontimmarna :) Problemet är bara att när man vill iväg någonstans är det svårt att komma iväg före kl. 11:00... Fast å andra sidan, om jag vill ut och fiska tidigt på morgonen hinner jag t.o.m. komma tillbaka innan dom ens vaknat, he he.

För ett par dagar sedan åkte vi till bondgården för att kolla på djur tillsammans med Oma och Opa. Det är alltid en given succé för Kajsa. Hon var lite modigare denna gången och vågade sig fram riktigt nära både kossorna och gässen, men till grisarna skickade hon fram farsan.

Själv njöt jag mest av vädret; kallt, strålande sol och en grym utsikt över Alperna från bondgården. Här har varit sol oavbrutet i två veckor nu och jag skulle tro att Varese har ca. dubelt så många soltimmar per år som t.ex. Hamburg. Bella Italia!

Oma und Opa

Gestern Abend sind Oma und Opa nach 2 Wochen Luxusurlaub (für uns 4 - im eigenen Heim) wieder abgereist. Neben den schon erwähnten nützlichen Dingen, wie Kochen, Putzen und Einkaufen haben sich Kajsa und die Großeltern aber auch größeren Projekten zugewandt.

Mit dem Opa kann man so toll Lego bauen. Die Häuser werden größer und größer. Es gibt Platz für Traktoren, riesige Türme (genauso groß wie Kajsa) und Sanierungsarbeiten sind mindestens 2 mal täglich notwendig.

Mit Oma kann man sich toll sonnen und warme Schokolade könnte man auch jeden Tag essen. Da Oma bei so viel leckerem Essen auch gerne zu Fuß unterwegs ist und vor allem "unseren" (die Straße von der Stadt zu uns nach Hause) Berg besteigt, wünscht sich Kajsa am letzten Tag nach dem Kindergarten: "Heute Oma nicht Berg steigen, Oma Auto fahren" Denn so kann man mit der Oma ja noch etwas länger spielen...

Wir haben euch ganz doll lieb. Küßchen an die besten Großeltern von den 4 Varesern

Flyttdags

Kajsa har flyttat! Men inte så långt - bara från sitt rum in till duschen.

Ibrahimovic´

Kallt, blåsigt och underbart

Det var lite småkyligt i pisten i San Bernardino; -14'C och en vind på 10 m/s. Jag fick dra ihop luvan lite extra och tänka på något varmt, sen var det bare å åk.

Fördelen med så kallt väder är att italienarna och schweizarna håller sig inomhus och sörplar cappuccino istället för att åka skidor. Så det kändes nästan som om dom hade öppnat systemet bara för mig och jag kunde kryssa över dom soldränkta pisterna nästan helt för mig själv.

.

Man behövde inte direkt trängas på uteserveringen.

Shopping

Kajsa tycker verkligen om Kalle och är oftast den första på plats om han vaknar och är ledsen. Hon tycker även det är viktigt att brorsan har ordentligt med kläder på sig så att han inte fryser. Men han kan ju inte bara ärva storasysters gamla trasor så Kajsa och jag bestämde oss för att köra o shoppa lite nytt till lillkillen. Tyvärr är det så att om man inte gillar ljusblåa kläder med krage och pressveck så är det svårt att hitta något i Varese.

Vi körde därför över gränsen till Lugano och där var utbudet bättre, men även på H&M lite utanför Varese hittade Kajsa några tröjor som hon tyckte skulle passa.

Nu ska här käkas morotskaka och drickas kaffe, sedan ska jag packa in carving-skidorna, pjäxorna och skidkläderna i SAAB:en. Imorgon har jag nämligen tänkt köra til Spluegen eller San Bernardino för en heldags åkning! Härligt, hoppas bara inte det bli för mycket moln och snöfall. Prognoserna ser nämligen lite sisådär ut... Men jag brukar ha tur med vädret och litar på att det blir så denna gången också.

Förtjänat en Mito?

Så här fräsch kan man se ut bara 7 dagar efter förlossningen. Hon har bra gener och en stark vilja min Heike :) Dessutom har hon redan full koll på hur man hanterar både Kalle och Kajsa på en gång. Om jag är en hälften så bra pappa som Heike är mamma så är jag en jäkligt bra pappa.

Kanske förtjänar hon ändå att få presenten som hon önskar sig till sin födelsedag; nya favoritbilen Alfa Romeo Mito.

En sväng med Vespan

Här var varmt och soligt och man kunde nästan känna våren i luften i eftermiddags. Så jag fick ett starkt Vespa-sug och bestämde mig för att ta ta en runda med hojen.

Det där med varmt och vår i luften fick jag dock äta upp. På skuggsidan uppe på 1200 meter bet det nämligen lite i kinderna... Dessutom hade jag glömt snökedjorna hemma.

Men fint var det!

Oma und Opa sind zu Besuch

Seit Mittwoch sind Oma und Opa zu Besuch und kümmern sich um Kajsa, den Haushalt und das Essen. Pär macht sich so nach und nach an vernachlässigte Instandsetzungsarbeiten in der Wohnung. Für mich bleibt da fast nur noch der kleine Kalle.

Da Kalle bisher ein sehr pflegeleichtes Baby ist, sollte ich ziemlich viel Zeit für den Blog haben :) Mal sehen ob das so bleibt.

Heute haben Oma und Kajsa Friseur gespielt und Kajsas schon wieder viel zu langen Ponyhaare gekürzt. So brav sitzt sie bei mir dabei leider nicht.

So sieht eine neufrisierte Kajsa aus. Das kleine Pflaster auf der Stirn war notwendig nach einem Zusammenstoß mit einer Schranktür. Und mit kürzeren Haaren kann Kajsa dieses schicke Pflaster auch endlich besser sehen. Sie ist nämlich sehr stolz darauf.

Nach dem Friseurbesuch war es Zeit für etwas Hausarbeit. Mit ihrem neuen Staubsauger ist Kajsa die perfekte Hausfrau.

Hick!

En film på ett litet hickande 5-dagars bajs- och skrikpaket är kanske inte så intressant för många. Men för t. ex. en farmor, farfar, faster eller kusin som är 160 mil bort kan det kanske ha ett visst underhållningsvärde :)

Datorkrasch

Förlåt morsan, jag lovade ju att lägga upp en bild på Kalle igår men det blev inget med det. Datorn kraschade nämligen brutalt igårkväll. Det var bara en svart skärm och ett kort meddelande om en fil som var skadad. Det enda som hjälpte var att formatera hårddisken och installera om alla program igen. Jag var färdig kl. 02 inatt... Tur att jag gjorde en säkerhetskopia på alla digitalfoton för två dagar sedan :)

Heikes föräldrar är här sedan två dagar tillbaka så nu har jag det riktigt lugnt och skönt och kan ägna mig lite mer åt min son och inte bara åt Kajsa.

Så långsamt börjar man märka dom första skillnaderna mellan Kalle och Kajsa som bebis. Kalle kan t.ex. sluta skrika sådär helt av sig själv om man bara låter honom vara. Det har Kajsa aldrig kunnat och det kan hon fortfarande inte. När hon väl har börjat och man bara låter henne skrika och tror att hon ska lägga av så leder det bara till att hon vrålar mer och mer. Till slut orkar hon knappt mer men fortsätter iallafall tills man kommer och tar hand om henne... En envis och temperamentsfull liten flicka är det. Tur att hon är på bra humör för det mesta, he he.

Vissa grejer som sägs om hur man "ska" göra med små barn kommuniceras ofta som en sanning men jag börjar misstänka att väldigt mycket beror på hur ungen är skapt från början. Vissa skriker mer, vissa mindre, vissa sover hela natten, andra vaknar minst en gång varje natt. Dom är helt enkelt förprogrammerade dom små monstren. Och den där programmeraren gillar att driva med oss föräldrar.

Nu ska vi ner till stan och anmäla den nye medborgaren Kalle Rosenquist hos kommunen. Här är grått och regningt så det passar bra att göra sådana tråkiga måsten idag.

Geschwisterchen

Heute sind Pär und Kajsa einkaufen und ich habe dank eines schlafenden Kalle ein paar richtig ruhige Minuten, die ich gerne nutzen wollte, um mich mal wieder im Blog zu melden.

Kalle und mir geht es super und wir genießen es momentan alle 4 zu Hause zu sein. Für alle, die die bisherigen schwedischen Infos zu Kalle´s Geburt nicht verstehen konnte, kommt hier eine kurze Zusammenfassung der Ereignisse.

Am Freitag Abend schrieb Pär hier im Blog, dass es noch 2 Tage zum Termin sind und Kajsa und ich haben eine kleine Tanznummer zu Håkan Hellström gezeigt. Ein paar Stunden später (4 Uhr morgens) sind wir dann zu Dritt ins Krankenhaus nach Cittiglio gefahren. Die Wehen hatten begonnen. Kajsa fand diesen Ausflug zu früher Stunde zum Glück spannend, denn es gab eine ganze Menge Babys zu bestaunen. Nach 2 Stunden wurden meine Wehen dann um einiges stärker und ich habe mich im Geburtszimmer in die Badewanne gelegt. Kajsa ist ungefähr gleichzeitig im Nebenzimmer eingeschlafen und Pär kam zu mir und den beiden Hebammen an die Wanne.

8.35 Uhr am 31.1.2009 kam Kalle dann mit 3790 g und 51 cm auf die Welt. Als echter Wassermann natürlich im Wasser. Das hätte ich mir vorher nicht vorstellen können, aber für mich war das diesmal genau richtig.

Nach 20 Minuten wurde Kajsa wach und konnte ihren kleinen Bruder bestaunen. Sie holte sofort seine Sachen, denn "jetzt draußen kalt - anziehen". So spricht die große Schwester.

Nach einer Nacht im Krankenhaus konnten Kalle und ich am Sonntag Abend nach Hause fahren. Uns ging es gut und ausschlafen kann man im Krankenhaus eh nicht. Außerdem wollte Kajsa ihren Kalle auch nicht mehr hergeben.

Kajsa ist herzlich und so vorsichtig mit dem Kleinen. Klar gab es auch schon kleine Szenen, in denen sie sich durch bockig sein, schreinen oder einfach rumzicken (was Kajsa seit ein paar Wochen gerne trainiert) wieder ins Zentrum setzen wollte. Aber das gehört eben auch zur Geschwisterliebe.

Ich liebe snö!

Det var tur att vi åkte hem från BB igår och inte idag. I morse skulle nämligen jag och Kajsa åka och handla men vi kom inte ens ut från parkeringen på grund av all snö. Men det man inte klarar med en Volkswagen klarar man med ett par svenska armèkängor och en pulka. Vi la alltså om planerna och gick till bageriet istället för att köra till stormarknaden. Kajsa körde...

Väl där lastade vi varorna på pulkan.

Sedan fick Kajsa dra det tunga lasset nästan hela vägen hem.

Efter det äventyret sussade hon gott tillsammans med Heike och Kalle.

Kan man förresten ha en bättre semesterdag än såhär? Vakna upp med hela den fyrhövdade familjen i samma säng, ut i nysnön med Kajsa och därefter hem och käka lasagne. Sen se storasyster Kajsa läsa böcker för lillebror Kalle :)

Hemma igen

Nu är vi hemma i Varese igen! Både Heike och Kalle är så pigga så det var inga problem att åka hem så snabbt enligt läkaren. Bra det för jag har dom hellre här hemma hos mig och Kajsa.

Kalle brås förresten på sin far och prioriterar hittills viktiga saker som mat, sömn och Heike.

Dessutom har han tur med vädret. Denna bilden tog jag precis från vår balkong. Kanske ska jag ta med Kalle på lite utförsåkning imorgon...

4 in Varese

Jag lovade att lägga upp några bilder redan igår men efter att bara ha sovit 2 timmar dom senaste 36 timmarna var sängen ett hetare alternativ än bloggen. Sorry för det men här kommer iallafall lite fler bilder och några ord om det hela :)

Det började med att Heike väckte mig kl 02 för att säga att hon hade regelmässiga värkar sedan över en timme tillbaka. Den enda som var cool nog att kunna sova vidare efter det var Kajsa, men kl 04 bestämde vi oss för att väcka även henne för att åka till BB. Resan från Varese till Cittiglio gick jättebra. Den normalt sett mycket morgontrötta Kajsa var av någon anledning pigg som en mört och glad som en lärka, jag satte nytt hastighetsrekord Varese -> Cittiglio trots ishalka och Heike var hur lugn som helst trots värkarna.

Väl framme fick Heike lägga sig i en säng o "slappa" medans jag och Kajsa pusslade, läste böcker, åt choklad och tittade på andra bebisar. Efter 2 timmar somnade Kajsa i min famn och jag kunde lägga ner henne på soffan. Det var precis i rättan tid för då började det hända grejer inne i Heikes rum och jag kunde ansluta. 1,5 timme senare var lille Kalle där och ytterligare 15 minuter senare vaknade Kajsa upp på soffan. Bra tajming!

När jag berättade för Kajsa att bebisen kommit ut verkade hon inte särskilt överraskad och ville direkt in och titta på lillbrorsan. Sen gick hon och hämtade kläder, mössa, napp, blöja, mat och allt som hon kunde tänka sig att en bebis behöver. Kajsa verkar vara en mycket omhändertagande storasyster. Hon har bara svårt att acceptera en sak: att han (hittills) inte vill ha nappen. Den som hon älskar så...

Hennes första kommentarer var:

- "Baby nicht Bauch, baby Bett. Neues Baby reinstecken!"

- "Meine alte Schuhe kriegen."

Kalle är jättefin med mörkblåa ögon och en hel del hår på skallen. Hårfärgen har han ärvt av sin mamma. Kajsa skrek som en stucken gris när hon föddes, Kalle däremot verkar lite lugnare. Han äter, sover och grymtar. Hoppas, hoppas att han sover bättre om nätterna än sin storasyster :)

Hälsningar från en stolt pappa och en lika stolt storasyster! Heike och Kalle skickar hälsningar från BB!

Kalle Rosenquist!

31 januari kl 08.35 föddes Kalle Rosenquist på sjukhuset i Cittiglio!

Kalle säger hej till er alla!